Denna vecka har varit rätt bra, faktiskt. Längtan till sonen, J och Kalle finns alltid i mitt hjärta men jag har faktiskt grotta ner mig i jobbet för att kunna fokusera på annat och jag har lyckats behärska mina känslor. Idag är det städ och tvättdag *jippi* eller? Nja, men behövligt. Var och grilla med goa vänner igår och nu luktar allt grillrök!
Ny hund, ny ras.. varför finns det så många raser? Eller många raser väljer jag bort av div orsaker, men det finns ju oändligt många kvar Oo Jag vill hitta en ras/hund som både jag och J kan nyttja i skogen men för olika ändamål.
Well, well – nu åter till städningen!
Hej Katrin! Nu har jag hittat tillbaka till dig
. Har tänkt på dig ibland och undrat hur det har gått utan Wiggen. Spännande med hundköpstankar! Men oj vad svårt! Såg någonstans bland dina inlägg att du funderar lite på vorsteh. Vi har en i sökgruppen. Hon är helt underbar, lättlärd, vänlig och personlig. Och sjövild! Men hon kan koppla av mellan arbetsinsatserna, tack och lov. Ha det gott!/Erika
Hej Erika!
Tack för din omtanke =) Det har gått skitdåligt sedan jag tog bort Wiggen! Har haft många om/tänk/kanske/har jag/har jag inte gjort tillräckligt ja du vet – alla möjliga och omöjliga tankar. Har inte haft något sug på ny hund, inte för fem öre! Men nu börjar det så smått komma tillbaka men jag är inte redo för en Vorsteh. Mycket av min hundenergi gick tydligen till Wiggen fast det var inte något jag kände av så mycket när jag var mitt upp i allt. Jag vill hitta en ras som både jag och Jonny kan ha nytta av.. ingen krävande ras. Fast alla är individer fast en del behöver mer och en del mindre. =)
Jag kan inte tänka mig att du gjorde fel. Du verkar definitivt inte vara typen som bara ger upp sådär. Anklaga inte dig själv utan våga gå på den magkänsla du faktiskt hade, nämligen att det var för hans bästa med tanke på hur stressad han var.
Kanske retriever? Jag älskar retrievers, särskilt tikarna. Jag tror att det finns få hundar som generellt är mindre komplicerade än labbetikar exempelvis. Vi hade ju två varav Tilda är kvar. På ett vis var de mina tröstehundar när Lill-Husse blev svårt sjuk. De lärde mig att njuta av stunden och små saker. Ovärderligt!
Kram
Innerst inne vet jag att jag gjort allt i min makt för att Wiggen skulle må bra i alla situationer, och att jag gjort allt för att få rätsida på att få allt till att fungera, utan att Wiggen skulle bli åsidosatt. Det som känns mest jävligt och mest frusterande (tror jag) är att ha känslan att jag inte kunde göra mera för honom. Att han från gått ifrån väldigt aktiv och temperamentfull hund till att få mani, och jag kan inget mer göra! Han blev bara 3 år, jag har aldrig haft ett sådant stort bakslag i mitt hundliv. Visst, jag har haft hundar som blivit sjuka, men inte menalt sjuka. Jag har nog heller aldrig jobbat med någon hund så som jag gjorde med Wiggen. Antar att det gick mycket mer energi än jag trott, därav försvann allt sug på hund.
Det är bara bita ihop, och ta sig igenom .. det finns ljus på andra sidan =)
Nu hittade jag också hit , har helt missat att du är i gång och bloggar igen. Det där med helgjobbande vet jag allt om, visst trivs jag med jobbet men ibland förbannar man arbetstiderna…
jag hoppas du med tid och stunder när du känner dig redo och har hittat rätt ras har lyckan att få en frisk och fin hund på alla sätt och vis där ni kan få ett behagligt och långt liv tillsammans